Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara? 

Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror inte att jag kommer bli lycklig av dem, egentligen. För vad spelar en prestigefull utbildning, nybyggt hus eller bostadsrätt på det finaste området i staden för roll egentligen? 

Jag vill bara vara med människor som jag tycker om. Uppleva nya saker och resa. Sluta ha en bultande huvudvärk och oro över att jag valt fel spår i livet. 

Det är måndag och jag har inte haft något schemalagt alls! Vilken härlig dag! Vaknade kl 07 hos Tommy och promenerade sedan hem vid 08 för att han skulle åka och fiska med Tran och jag ville plugga som vanligt. Gjorde hemmagjord musli som jag åt till frukost med mangoyoghurt, kaffe och två kokta ägg. Perfekt måndagsfrukost, som kändes som en lördagsfrukost. 

Sedan gjorde jag en matte ex-tenta direkt efter frukosten, sov en timme vid unch pga huvudvärk och såg sedan att solen lös på starkt! Så gick till Espresso house för att ta en frappe och fortsatte plugget där, nu en fysik extenta. Nu är jag på konstmuseet och sitter och pluggar här... målet idag är 8 timmars effektivpluggtid. 

Jag är så tacksam över att jag bor i Helsingborg. Så otroligt fin stad och jag bor i en såå fin lägenhet med havsutsikt. 

Tänk att livet kunde förändras så mycket.. under bara ett halvår. Aldrig skulle jag tro att det bara skulle lösa sig såhär, men det har väl blivit lite av mitt mantra nufötiden, att det löser sig. 

Sedan maj månad har jag tagit studenten. En dag med lite ångest, men hade otroligt roligt ändå! Sedan började livet på riktigt, känner väl jag. Det var då jag blev lite fri och utvecklades som människa. Juni månad bestod mestadels av jobb på förskolan och ett breakup med vad jag trodde var mitt livs kärlek 6 månader innan juli 2019. Juli bestod fortfarande av jobb, och som jag jagade efter singelkillar i Göteborg.. Ja det var en rolig månad minst sagt. Sedan fortsatte Göteborg och jobb med utlandsresan där jag reste genom Europa. Mitt livs bästa resa hitills!! Det var en bra kombination av en bra resekompis, att få upptäcka så mycket på en kort tid inom mat, kultur och natur samt att få komma bort från lilla Sverige.

Sedan började universitetet en dag efter att jag kom hem från resan, något jag är så otroligt tacksam över! Det kändes som att jag kompakterade sommaren fylld av glädje och sedan fortsatte hösten med att träffa otroligt fina vänner. Och jag tycker om de så otroligt mycket!! Nu har en termin gått och jag har bestämt mig för att plugga vidare till Civilingenjör inom Väg och Vatten på LTH. Längtar!! 

Just nu firar jag kinesiskt nyår hemma hos min familj. Har saknat dem massor!! 

Hahha asså förlåt??? Men jag är så ledsen. Hjälp :) 

Hatar, verkligen hatar min sista tid i skolan. Asså gumman. Jag har hängt med en person hela gymnasietiden, men vi kommer inte ens vara vänner när skolan nu tar slut. Då är det adios. Och aldrig ses vi igen. 

Helt ärligt. Jag och hon har förändrats otroligt mycket under denna tiden. Vi klickar liksom inte längre. Speciellt inte när vi är med andra personer. För då, drar vi liksom på olika håll. För vi har roligare då. 

Sen så känner jag mig så otroligt rastlös. Har seriöst ingenting att göra längre. Alla skolarbeten är (äntligen) slut. Och samtidigt får jag otroligt mycket fritid. Och jag kan inte riktigt fylla ut tiden med något meningsfullt, förutom att se på serie.. 

Imorgon ska jag dricka så att jag försvinner. Hejdå. (???) Sen när började jag må såhär dåligt? Help. Nog dags att boka en tid hos kuratorn. Fast vet inte vad jag ska prata om där. Vet inte om jag orkar prata om mina problem ens. Nja. Nej. 

Förut var jag alltid ledsen hemma, men glad i skolan. Nu är det tvärtom. Känner ingen glädje av att vara här, på min stora kommunala skola. Medan jag älskar livet efter skolan. 

Mitt liv är ju så sjukt sorligt och jobbigt just nu. Är med personer som jag inte tycker om. På toppen av det har 4 prov nästa vecka och dessutom jobb på onsdagskvällen. Please help me to survive. <3 

Nämen, det är jobbigt just nu, i stunden. Är bara så irriterad på människorna i min omgivning. Hur kan jag liksom inte tycka om en jävel i min klass??? På riktigt. Har alltid vetat att jag behöver skaffa bättre vänner, men det är svårt. :))) Hej social kompetens <333 Alltså jag menar, jag hänger ju alltid med folk, känns det som.

Det jag saknar är att jag inte är nära så många personer. Enda personen jag har är min kille just nu. Alla andra känner mig inte, på riktigt, på djupet. Alltså, den som var näst närmast mig efter min kille, fick en crush på mig. Så det funkade inte att vara nära honom längre. ÅÅÅHHH, vad jobbigt!! 

Tänker lite då och då tillbaka på mitt liv.

Hur mycket jag uppskattar det som har hänt mig under 2018. Det har varit underbart. Fast nu är jag redo att lämna det som en gång var så bra. 

Snälla ta emot mig 2019.

Ta emot mig med kärlek, omfamn och glädje. (Snälla)