M A T.
Mat är något som jag älskar. Men som jag samtidigt är så rädd för.

Ibland äter jag något som jag inte riktigt är så säker på att jag ska äta. Men jag äter det ändå. Liksom min känsla. Jag äter vad jag vill. Men sen ALLTID på kvällen kommer ångesten innan jag går och lägger mig.
Just nu alltså. Nu vill jag spy upp allt.
Nu vill jag skrika efter hjälp för att jag inte vill må såhär.

Men skriker jag efter hjälp? Nej, såklart inte.
Jag har alltid varit ensam. Jag har aldrig bett om hjälp. När jag är ledsen sitter jag i ett hörn ensam i tystnad.

Jag har inte tränat på en hel vecka. Det kanske är därför jag känner mig så dålig. Eller jag vet inte.
Jag vill må bra. Det är det jag vet.
Just nu mår jag inte bra.