Inget speciellt händer nu för tiden. Sommaren är sorligt nog slut. Skolan har ju även börjat. 

Pappa kommer till 99% få ett nytt jobb. Han är fan grym. Så jävla stolt. 

________________________________________________________________________

Jag kommer praoa om någon vecka. UGH Jag vet inte riktigt vart jag vill praoa. 

Förra gången praoa jag på dagis. Det var fett kul. Men samtidigt känner jag inte att det är något som jag vill jobba med när jag blir vuxen. Utan jag ser dagis mer som ett ung och fattig jobb.. förstår ni? 

När jag fyller 18 skulle jag kunna lätt fett jobba på det dagiset som jag praoa på. Tiderna är typ 18 - 22 och man känar runt 100 kr/h och samtidigt brukar man ha fett kul. Win win. 

Min mamma jobbar också på det dagiset så det blir fett. 

Det finns en kille. Han blev jag kär i. 

Mitt hjärta dunkade så himla fort när jag pratade med honom. Men i mina tankar förnekade jag bara det. 

Eller egentligen visste jag inte ens att jag faktiskt var kär för första gången. 

Jag trodde bara att han var en sån ''gillar bara honom i en vecka känsla'' :p 

Men ett halvår gick. Jag gillade fortfarande honom. 

Sedan gick ett helt år och fortfarande var jag kär. 

Fastän det hade gått ett år förstod jag inte att jag var kär. Fortfarande förnekade jag det. ''Kolla inte på honom, kolla bort.'' 

Men tillslut kom sommarlovet. Jag träffade inte honom en enda dag på hela sommaren. Det var då jag förstod. 

Jag var fan kär i honom.

Vi bytade klass nästa läsår. Ibland stötte jag på honom i skåprummet. Ibland pratade vi. 

Men när vi väl gjorde det var jag så kall som möjligt. Tillslut sa vi inte ett ord till varandra. 

1 till år har nu gått. Jag kan stolt säga att mina känslor för honom är över. 

6 mil ifrån oss och hon har det så jävla mycket bättre. 

Min syster flyttade ut för ett år sen för att plugga vidare på högskolan och framförallt för att slippa våra föräldrar. 

Med mening valde hon såklart en skola så långt borta som möjligt. 

Hon är så mycket lyckligare där. Hon bor i en fin stad och har det bara allmänt nice. 

Det känns så jävla konstigt att vara i skolan. Alltid ser jag samma 25 personers ansikte. 

Min skola bygger också om just nu. Det är så jävla jobbigt. 

Måste CYKLA till matsalen. Liksom vafan? Maten är inte ens värt de vissa dagar. 

Vi har även ett nytt cykelställ där inte ens alla cyklar får plats i

Vad tänker de med? 

Jävla skit skola 

De planterar t.om granar och träd i blomkrukor

Varför? Bara varför?? 

Ville bara skriva det. Det känns bra. 

Jag såg ''nyss'' klart vertigo på aftonbladet liveTV. 

Shit vad grymma killarna var. Älskar dem så himla mycket. 

De släppte även deras nya låt idag. Åh. Snälla bara ÅHH. 

Jag tycker inte att deras senaste låtar som de har släppt är så himla bra. Men suitcase.. åh inga ord. Den är SÅ bra. 

Felixs charm

Oscars röst

Ogges dans

Omars skratt 

Eyyo The Fooo!

Idag var både min dag och kväll skitbra. Tyvärr tog jag inga bilder, för att jag knappt använde mobilen.  

Men kort och bra fiskade vi krabbor, åt god mat, nattbadade, hade havsutsikt från villan, såg fyverkerier, fick en hel massa skratt, hem klockan 11 och inte en endaste tanke på något negativt. 

Helt perf. 

Idag mådde jag prima. 

Det är för dessa dagarna jag lever för. Nu ska jag ta och läsa boken insurgent för fan vad den är bra. 

Jag är helt besatt. 

Imorgon ska jag glömma allting. Jag ska vara med mina vänner och några andra och ha det as bra.

Imorgon förkänar jag att vara lycklig i 7 timmar. 

Mina föräldrar har bråkat ännu en gång. 

En morgon hörde jag hur de bråkade. De skrek så himla högt, mamma grät, pappa var arg, allt var kaos.

Min dörr var öppen och lägenheten är så himla liten så jag hörde varenda ord. 

Själv i sängen, täckt med en kudde framför ansiktet så jag inte skulle få ut ett enda ord eller sorg, grät jag. 

Fan. Jag fattar inte hur de orkar med detta ens. 

Hur länge har inte detta hållt på i? 

5 år? Och en hel vecka har de inte sagt ett ord till varandra. 

Innan detta hände var faktiskt min relation till min mamma ganska bra. Jag älskade henne så jävla mycket. 

Men nu efter detta.. 

..vi säger inte ett enda ord till varandra, och när vi gör det, startar det alltid med att hon skriker på mig. 

För allt är ju mitt fel. 

Ja fan. Förlåt för att jag är så jävla dålig.