Mina föräldrar har bråkat ännu en gång. 

En morgon hörde jag hur de bråkade. De skrek så himla högt, mamma grät, pappa var arg, allt var kaos.

Min dörr var öppen och lägenheten är så himla liten så jag hörde varenda ord. 

Själv i sängen, täckt med en kudde framför ansiktet så jag inte skulle få ut ett enda ord eller sorg, grät jag. 

Fan. Jag fattar inte hur de orkar med detta ens. 

Hur länge har inte detta hållt på i? 

5 år? Och en hel vecka har de inte sagt ett ord till varandra. 

Innan detta hände var faktiskt min relation till min mamma ganska bra. Jag älskade henne så jävla mycket. 

Men nu efter detta.. 

..vi säger inte ett enda ord till varandra, och när vi gör det, startar det alltid med att hon skriker på mig. 

För allt är ju mitt fel. 

Ja fan. Förlåt för att jag är så jävla dålig. 

 

ungdomstankar

6 augusti 2014 03:53

det e verkligen inte ditt fel, det är aldrig barnets fel för att föräldrarna bråkar! det är den vuxnas ansvar att sköta det,utan att barnen ska höra eller märka för mkt.

hoppas det löser sig behöver du prata s finns jag att skriva till mig på min blogg. Fin blogg! :)

http://ungdomstankar.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara?    Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror in...

Det är måndag och jag har inte haft något schemalagt alls! Vilken härlig dag! Vaknade kl 07 hos Tommy och promenerade sedan hem vid 08 för att han skulle åka och fiska med Tran och jag ville plugga som vanligt. Gjorde hemmagjord musli som jag åt till...

Tänk att livet kunde förändras så mycket.. under bara ett halvår. Aldrig skulle jag tro att det bara skulle lösa sig såhär, men det har väl blivit lite av mitt mantra nufötiden, att det löser sig.    Sedan maj månad har jag tagit studenten. En da...

Hahha asså förlåt??? Men jag är så ledsen. Hjälp :)    Hatar, verkligen hatar min sista tid i skolan. Asså gumman. Jag har hängt med en person hela gymnasietiden, men vi kommer inte ens vara vänner när skolan nu tar slut. Då är det adios. Och ald...

Imorgon ska jag dricka så att jag försvinner. Hejdå. (???) Sen när började jag må såhär dåligt? Help. Nog dags att boka en tid hos kuratorn. Fast vet inte vad jag ska prata om där. Vet inte om jag orkar prata om mina problem ens. Nja. Nej.      ...