Innan älskade jag julen. Jag räknade ner dagarna, timmarna t.om minuterna när jag hade tid. 

Vi hade alltid julgran och presenter under den. Det spelade liksom ingen roll att vi varje år hade uppe samma plastjulgran. Det spelade ingen roll att den var ful och att den var alldeles för gammal. 

Jag var ändå glad. Så himla glad.

Varje kväll satt jag bara bredvid och kollade på den. Jag tyckte att granen var så himla vacker med alla ljus och under granen fanns mina julklappar. Jag visste redan vad som var i dem, för att jag själv valde ut dem i BR eller en annan leksaksaffär. 

Varje dag längtade jag tills jag fick leka med dem. När väl julafton kom var jag så himla glad. 

Min familj tog bilder vid granen och jag bara suckade, jag hatade det. Jag ville bara öppna paketen. 

Jag öppnade några paket hemma. Resten av dem öppnade jag hos halva släkten. 

Så varje jul åkte vi alltså en timme i bil till släkten. Där var det alltid så himla kul. Jag fick träffa mina kusiner och mamma fick träffa hennes syskon. Pappa var sådär halvbitter och kallpratade med människor. Jag tyckte väl lite synd om honom, men jag var ändå lycklig.

Vi ville typ fira julen ''som svenskarna''. 

Jag och mina kusiner var så jäkla lyckliga! Vi var små barn som bara sprang runt med julklapparna och skrattade, högt och ljuvligt. Allt var bra på julen. Därför älskade jag julafton. Det var årets bästa dag. 

Förra året ''firade'' vi julen hemma. Det var tragiskt ensamt och tråkigt. Jag tror att jag t.om grät. Den dagen var hemskt. Liksom att logga in på sociala medier och se att jag var den enda som var inne var hemskt. 

För jag visste att alla hade hur roligt som helst också satt jag hemma och hade min värsta jul. 

Iår kommer det vara likadant. Tragiskt och tråkigt. Jag bryr mig inte om presenterna. Det är bara materiella saker. 

Jag bryr mig inte pengarna. Pengarna kan inte köpa minnen med släkten. 

Hela mammas sida kommer att fira julen tillsammans. Släkten ifrån hela landet kommer. Alla kommer förutom min familj för att min pappa inte vill och vi inte kan lämna honom ensam. 

Det suger verkligen. 

I skolan kommer alla berätta om sin underbara jul. Jag vet att vissa kommer att säga att de typ bara fick 2 julklappar och 200 kronor. Men sen fortsätter de att berätta om sina minnen. Minnen som jag inte fick. 

Men jag fick 10 julklappar och 2000 kr. Några kommer att bli avundsjuka. Men det dem inte vet är att jag inte fick fira julen med de jag ville. Jag fick sitta på toaletten och gråta. Jag uppdaterade snapchat varje minut för att se om någon hade det roligare och oj vad mycket bättre de fick ha det. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara?    Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror in...

Det är måndag och jag har inte haft något schemalagt alls! Vilken härlig dag! Vaknade kl 07 hos Tommy och promenerade sedan hem vid 08 för att han skulle åka och fiska med Tran och jag ville plugga som vanligt. Gjorde hemmagjord musli som jag åt till...

Tänk att livet kunde förändras så mycket.. under bara ett halvår. Aldrig skulle jag tro att det bara skulle lösa sig såhär, men det har väl blivit lite av mitt mantra nufötiden, att det löser sig.    Sedan maj månad har jag tagit studenten. En da...

Hahha asså förlåt??? Men jag är så ledsen. Hjälp :)    Hatar, verkligen hatar min sista tid i skolan. Asså gumman. Jag har hängt med en person hela gymnasietiden, men vi kommer inte ens vara vänner när skolan nu tar slut. Då är det adios. Och ald...

Imorgon ska jag dricka så att jag försvinner. Hejdå. (???) Sen när började jag må såhär dåligt? Help. Nog dags att boka en tid hos kuratorn. Fast vet inte vad jag ska prata om där. Vet inte om jag orkar prata om mina problem ens. Nja. Nej.      ...