Jag har så jäkla mycket ångest. 

Ska till liseberg med mina vänner, asså fyfan, vill gråta, inte av glädje, utan av att jag är så jävla nervös över allt. 

Har så jävla mycket prestationsångest och skolångest. Vet inte ens om jag pallar dra till skolan. 

Jag vill inte vara pigg, för då kommer all jävla ångest. Jag vill vara trött som fan, vara halvt vaken och bara känna mig trött. Jag vill inte känna stressen, ångesten, glädjen, sorgen eller några känslor. 

Först ljög jag om att jag inte fick åka till liseberg, men sen ville jag verkligen åka dit. Så jag köpte biljetter, och nu när jag väl har köpt dem känner jag bara ångest. 

Har haft så jävla mycket ångest på den senaste tiden och har det fortfarande. 

Min kropp känns hel tom. Jag känner ingenting längre, varken lycka eller sorg. 

Jag låter inte mig själv vara lycklig och jag förtränger allt negativt, förstår ni hur jag känner? Jag känner alltså ingenting. Jag är tom. Min kropp är ett skal.