Livet är kaos just nu men det känns ändå okej fastän jag är deppig. 

Det är ändå jag som har orsakat skiten och därför får jag väl bara aceptera konsekvenserna. 

Inga av mina läxor är gjorda, orkar verkligen inte bara.  

Mitt skrivbord är kaos som vanligt.

Det ända som jag orkar göra är att sitta vid datorn och skrolla igenom tumblr flera gånger om, kolla på youtube videos 

eller kanske börja på någon ny (sorlig) k-drama så jag kan få gråta. Egentligen älskar jag att se på kärleksserier, men mitt hjärta orkar inte av det just nu. 

Men annars är verkligen ingenting nytt i livet. 

Juste, Francesco fyller år idag. Stackarn firar inte ens födelsedagen. Men jag förstår, vem fan orkar fira sin födelsedag när man knappt har vänner eller familj? 

09:16

Är i skolan. Lektionen har inte börjat än. Är ledsen och skit men ingen märker ändå något.
Vill bara ta mig igenom dagen. 

19:38

Var såhär falskt glad under hela tiden. Även fast Victor försökte kommer han ingen vart just nu med mig. Kommer inte att släppa in någon till mitt hjärta på ett tag. 

D, fan vad jag älskar din ärlighet. 

Fucking började att gråta när jag raderade honom. 

Det är fan slut på riktigt. 

Det gör så ont. 

Saknade honom så jävla mycket under flera månader också raderade jag allt på någon sekund. 

Det var så jävla jobbigt att vakna upp till hans meddelande. ''En rensning på snapchat.''

Hans sista ord till mig blev ''So?'' för sedan blev jag raderad efter mitt svar. Han avslutade det iskallt. Men jag förtjänade väl det. 

Fucking jag som sa till honom att radera mig. Visste att jag skulle bli ledsen för helvete. 

Började nästan att gråta när jag insåg att jag inte har tänkt på Anson på en eller två veckor. 

Ni förstår inte. Börjar att tåra upp. 

Han var liksom så jävla mycket för mig innan. Nu tänker jag inte ens på honom. Förstår ni vilken lättnad det är för mig?? Så jävla skönt att min hjärna har släppt honom. Saknar inte honom varje dag längre. Saknar knappt honom alls. 

Tänker inte på vad han gör och behöver inte heller må dåligt över att han fortfarande är i min lista.

Varje gång jag ser hans namn är det ingen tyngd för mig. 

Har faktiskt fortfarande inte raderat honom. Han betydde alldeles för mycket för mig. Jag kan helt enkelt inte göra det. Att trycka på radera finns inte. 

Skickade ju ett meddelande till honom. Det var nog det enda som krävdes för mitt hjärta. Det var en lättnad att skriva det där till honom. Liksom att få ut det, till den rätta personen. 

Det gör ingenting om ni inte förstår mig. 

Men jag har fått ut honom från mitt hjärta. Kommer att klara 2016 lätt utan honom. 

Jag ler. Jag är så glad över att jag är över honom. 

Francesco ritade av min jävla profilbild och överaskade mig..

Första bilden är faktiskt jävligt nice
Men sen fuckade tydligen ögonen

Hahaha så jävla ful så att jag dör
DC solglasögon jao

Swaaaag

Kan välja gymnasium om två dagar och jag vet inte ens vilken skola eller linje jag ska välja. 

Så jao det går bra!!! 

Vill och ska bara välja rätt!!!! 

Jag vill egentligen bara stanna kvar i sängen imorgon och se på Healer hela dagen. En bra anledning för att skolka känner jag just nu.

Kommer låtsas att jag har haft ett as roligt lov framför mina klasskompisar imorgon. Ojojoj har varit utomlands förhelvete.

Sen har jag också varit hemma fem dagar i rad och sett på serier, ni då?
Nej kommer aldrig att säga det. Vem fan gör det liksom :))))

Det är jobbigt att vakna. Gör absolut ingenting på dagarna längre. Därför blir det ännu jobbigare att stiga upp ifrån sängen för att bara sitta vid datorn hela dagen tills jag ska sova och sedan vakna för att göra exakt samma sak dagen efter. 

Det är alldeles för jobbigt att gå ut i kylan för att träffa någon halvhjärtat, då jag börjar att längta hem igen. Hem till det som ger mig ångest men samtidigt trygghet.

Att se på en sorlig film är så skönt. Jag får liksom en ytlig anledning till att gråta. Det bästa är att de tårarna inte gör ont i hjärtat.