Mannen jag har faktiskt inte ens insett hur ytlig den här bloggen har blivit tills jag läste allt från ett annat perspektiv.

Tror helt seriöst det är för att jag har tagit mig ur en x-antals år sorg.
Gråter aldrig mig till sömns längre, har ett större värde på mitt liv och jag vet verkligen att jag kommer ha en framtid som inte innebär depression där jag endast ligger i min säng och väntar på att tiden ska gå.
Det är tvärtom just nu, ibland vill jag bara stanna tiden, se på alla fina människor runt omkring mig och gråta utav lycka för att jag är så jävla tacksam.

Innan på bloggen skrev jag endast om hur jobbigt mitt liv var. Jag undrade när livet skulle vända.
Utan att jag ens själv har insett det så har det äntligen vänt efter 4 års lidande.
Mannen, hur ska man ens beskriva känslan för detta?