Jag har alltid trott att jag som invidid är hur stor som helst och jo det är väl sant till en viss del.

För att jag står ju faktiskt i centrum för hela mitt liv.
Förmodligen är jag även en stor del för min familj även fast vår relation är ganska fucked up men vi bryr oss väldigt mycket om varandra. Så ja, jag är till en viss del mycket viktig för 5 totalt 5 människor.

Men sedan då?
Jag är ingenting.

Jorden, universum kan inte ens se mig för att jag är så liten.
Jag är som vad en neutron är för människan. Mycket liten, syns inte ens, men man vet om att jag finns och jag är viktig för att det ska fungera, men jag är bara en i mängden. Är ju faktiskt precis som alla andra. Så vafan spelar jag egentligen för roll om jag försvinner?
Det finns biljoner andra precis som jag.

Idag när jag satt på bussen åkte jag förbi skogen under en hel timme. Fyfan den är ju skitstor asså.
Vem tror jag att jag är? Vem är jag? Jag är en pytteliten del av allt och en dag kommer jag att försvinna och ingen kommer att minnas mig om hundra år.

Vill jag leva ett värdigt liv som framgångsrik? Ja fan!
Snälla. Jag får inte försvinna som en flicka som var deprimerad eller hon som hade ett tråkigt vanligt liv.

Jag ska leva life maximalt. Och usch vad jag blir stressad utav den tanken.
Allt kan tas från mig imorgon. Tänk om jag dör imorgon? Man vet aldrig och därför måste jag fan leva lycklig.

 

Dalmar

30 juli 2016 00:27

Roligt att läsa!
sällsynta tankar tror jag, alltså tanken du skriver att ta stora plats i denna oerhört stort jordklot vi lever i.

http://dalmar.bloggplatsen.se

Kärleksbarn

10 augusti 2016 23:04

Hahahah tack :)..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara?    Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror in...

Det är måndag och jag har inte haft något schemalagt alls! Vilken härlig dag! Vaknade kl 07 hos Tommy och promenerade sedan hem vid 08 för att han skulle åka och fiska med Tran och jag ville plugga som vanligt. Gjorde hemmagjord musli som jag åt till...

Tänk att livet kunde förändras så mycket.. under bara ett halvår. Aldrig skulle jag tro att det bara skulle lösa sig såhär, men det har väl blivit lite av mitt mantra nufötiden, att det löser sig.    Sedan maj månad har jag tagit studenten. En da...

Hahha asså förlåt??? Men jag är så ledsen. Hjälp :)    Hatar, verkligen hatar min sista tid i skolan. Asså gumman. Jag har hängt med en person hela gymnasietiden, men vi kommer inte ens vara vänner när skolan nu tar slut. Då är det adios. Och ald...

Imorgon ska jag dricka så att jag försvinner. Hejdå. (???) Sen när började jag må såhär dåligt? Help. Nog dags att boka en tid hos kuratorn. Fast vet inte vad jag ska prata om där. Vet inte om jag orkar prata om mina problem ens. Nja. Nej.      ...