1 vecka och 4 dagar har gått sedan skolstarten och under de dagarna har jag hunnit med att ångra mitt gymnasieval, gråtit som fan, kännt mig utanför i klassen och det har helt enkelt varit tungt att vakna upp varje dag - även på helgarna. 

Ibland undrar jag om det är fel på mig eller om jag bara hela tiden lyckas träffa människor som jag aldrig klickar med. I slutändan måste det väl ändå vara mig det är fel på. 

Jag är helt enkelt ingen Nathalie eller Emma som får hela gänget att bli avslappnade och automatiskt bli den som alla vill bli vän med. 

Nej, jag är tillbakadragen. Jag kommer aldrig öppna upp mig helt för en människa.
Jag tycker om att träffa dig irl men det tar sig alltid mot sitt slut och vi går hem igen. Då vill jag få flera dagars pauser ifrån dig. Det blir bäst så, då hinner jag tröttna på dig.

Jag är även hon som aldrig skriver först och det kan ta timmar innan jag svarar på ditt enkla meddelnade.

Det händer även att jag någon gång då och då glömmer helt att svara under en hel dag men snälla ta det inte personligt. Jag tröttnar helt enkelt snabbt på samma människa. Snapstrikar aldrig heller mer än 30 dagar och börjar redan tröttna efter 14 dagar. 

Om du sviker mig en gång kommer det aldrig bli detsamma mellan oss två lovar jag.

Någon dag kommer jag lämna dig utan att tänka efter. Jag kommer såklart sakna dig min gamle vän, men sanningen är även om jag saknar dig tills mitt hjärta brister kommer jag aldrig försöka få tillbaks dig.