Lever i min egna värld som betyder allt för mig. Vill bara må bra varje dag och gå ut skolan med toppbetyg tillsammans med mitt stipendium. 

Försöker leva något liv där bra betyg betyder framgång. Om det riktigt är framgång för mig vet jag inte. Jag följer egentligen bara strömmen.

Egentligen vill jag hjälpa människor, vet tyvärr inte riktigt hur. Kan inte ge välgörenhet för att jag inte är så pass rik än. Såg en artikel om att om du har mer än 20 000 kr så är du rikare än hälften av befolkningen. Detta gav mig så sjuk ångest. Efter en och en halv månads sommarjobbande hade jag helt själv redan tjänat ihop mer än den summan. Fan medan vissa under hela deras liv aldrig ens kommer i närheten till den summan där fokuset är på att skrapa ihop mat dag för dag. Jag mår dåligt när jag bara tänker på det. Förknippar pengar med framgång för mycket, får magont. 

Tjenare! Har officellt haft mitt första utvecklingsamtal med min nya mentor på gymnasiet. Det gick jättebra! Hon är trevlig och jag gick i armkrok hem tillsammans med mamma igen. <3 

Är faktiskt inte jättestressad över skolan längre. Planerat allt så jäkla bra så att jag inte ens behöver oroa mig! Pluggar 2 veckor innan prov.. och de tre sista pluggdagarna kan man redan allt inför provet! Så det är jättelugnt. Har trots allt spenderat flertals timmar på pluggandet. 

Mer kaos är att jag varken hittar min svenskabok eller mobil!!! VART FAN ÄR DEM LIKSOM???? Har letat överallt. Håller på att dö D: 

I realised I actually enjoy taking walks back home from school, especially in the dark. So instead of taking the most easy way home today which takes 5 minutes, I walked for 20 minutes. 

Today I took a quite odd way. From school, to downtown, to a hill along the river and on top of the hill I walked down again and then I walked on another hill, to go through a even more steep and slipperly one which also was total dark, to a construction place so i finally could reach my apartment. 

Wow, that was so complicated. 

I like to take risks. I'm quite afraid of people when I take walks like that. So it makes me walk even faster. Haha yay workout. 

After school I took a 44 minute walk around my neighboardhood and a little bit further than that. I listened to the very inspiring podcast ''Framgångspodden'' who literally has changed my life bit by bit through a year of listening to every single new episode. I've realised what qualities a good entrepreneur has to have, but most importantly, I've become a much more grateful and viser person. 

   
The episode I listened to today maked me cry a bit. I just looked at my hands for serveral minutes while walking and thanked my hands so much because I'm very grateful. I cherish my hands so much right now, they're awesome! 

I'm also thankful for me and my family's healthy, our very steady economy and for I'm living is such a good country, and ofcourse my little town which I just realised, isn't that bad as I used to think. 

This week's personal challenge is to write every blogpost in English! It's just so fun to look back at my posts.. especially those written in English because I can reflect back and see how my language has improved. 

So it's once again Sunday. This Sunday I've hung out with my family as usually. I feel like my energy has been taken away right now. Ugh.. I'm such a introvert. 

Have to study as usually right now, nothing new. I have a Swedish presentation on Tuesday.. gosh I'm not even done with it :( 

Är världens mest stränga läxhjälparen men det är faktiskt riktigt effektivt. Åtminstonne på min bror. 

Har skrikit alldeles för mycket och nu vill min hals dö. Kollar också på dokumentären Forks over Knives just nu för att den tydligen har gjort så att människor har blivit vegetarianer. Jag förstår verkligen hur nu, 40 minuter in i filmen. Måste äta vegansk kost i skolan, ska fråga receptionen om kostblanket på måndag. Föräldrarna kommer inte stötta mig om valet men det skiter jag i <333 

''VA, ska du sluta? Du var en tillgång i klassrummet, jag menar verkligen det. Du var så duktig på lektionerna. Tack för kaffet!'' 

Också gav hon mig slutligen en halv kram medan hon utalade mitt namn fel. Sedan kom klasskompisen, som dessutom fick reda på att jag skulle sluta mitt i kramen. Några sekunder senare gick jag ifrån franskaklassrummet för den sista gången med ett mega stort leende. 

Det känns som att jag snart kommer att somna. Mina ögonlock är så tunga och fingrarna har knappt någon kraft kvar för att skriva detta. Måste träna om några minuter för att piggna upp mig. 

Jag åt flingor till kvällsmat. Förmodligen inte det bästa valet, men jag är så trött på kött. Oj, det rimmade. Brilliant. 

Efter skolan hittade jag mina gamla klasskompisar sitta och plugga matte, så jag satte mig ner hos dem och skrev på samhällskunskap analysen. Den analysen är nog den sämsta jag någonsin har skrivit. Imorgon på håltimmen ska jag lämna mina franskaböcker och plugga! IIH, får sluta på franskakursen. Tackar för lite mer än 3 års franska och ger upp på kursen innan det blir alldeles för svårt. Tycker inte alls att ämnet är kul längre, förra terminen var franska mitt favoritämne i skolan. Fan vad ett lärarbyte kan förändra på ämnet så himla mycket. Hade faktiskt askul med Amadeus på lektionerna också förr, nu hälsar jag inte ens på honom längre. 

Måste förresten läsa denna boken under jullovet! Verkar riktigt bra! Ska kolla vad den kostar att köpa på maxi.