Igår var det min farsas födelsedag. Trots att vi bor i samma lilla lägenhet sa jag inte grattis och den enda som sjöng till honom var min morsa medan jag och min bror satt och lyssnade på. Inga presenter fick han heller, tidigare år hade han bara sagt tack, gått och lagt sig och sedan öppnat helt själv så det kändes helt enkelt onödigt att köpa något iår. 

Mammas och pappas gräl har börjat igen. Handlar alltid om samma saker, om mig och mina syskon. Idag var det om att han aldrig ville köpa ett hus baserat på ett lån och att han trodde att vi hellre ville ha några 100k var som arv. Sedan snackade han något om att bo med oss i en annan stad för att vi kommer att flytta en dag och få jobb där. Jag fick gråtatack och gick lungt till badrummet för att vara ifred, sedan låg jag i sängen några timmar därefter. 

När pappa äntligen hade lämnat lägenheten gick jag ut ur sängen och lagade frukost kl. 14 till mig själv. Sedan tvingade jag ut för att ta en promenad så min negativa energin skulle försvinna. 

Satt tillslut helt ensam på en bänk med ån som närsta granne. Jag tog av mig hörlurarna, andades djupa andetag, försökte njuta av stunden och började hest berätta för mig själv över hur tacksam jag är. Andra ordet in började jag gråta.