Såg inte dig när du steg av bussen men jag är säker på att du såg mig. Tillslut satte mig på den svarta bänken för att vänta på min kompis som bor 30 meter ifrån dig. 

Det var då jag fick syn på din blåa jacka som skrek till mig. Vi är som främlingar nu men varje gång jag ser dig ute bultar mitt hjärta förvånadsvärt lite snabbare och hårdare. Detta vet du självklart inte om och du började cykla upp för den dära jävla backen som alla i hela staden hatar. 

Idag satt jag och pratade om dig tillsammans med min nya klasskompis Ida. Jag tyckte så synd om både henne och dig när hon berättade om en douche som hon är kär i. Kanske borde jag ha gett dig en chans för 1 år sedan. Du behandlade mig aldrig så som han gör. Jag såg på dina blickar att du så gärna ville men jag var blind och förnekade gång för gång. Ibland hände det att jag undrade hur det skulle kännas att skeda med dig eller tom ha sex. Dessa fantasier förblir fantasier. Nu i efterhand ångrar jag ingenting. Det var trots allt mitt egna val under alla tre år. Min kropp är bara dum nog som gör signaler varje gång jag ser dig med undvikande blickar.