Har svårt för att somna. Ligger i sängen och blundar, ser ett litet vitt ljus och fokuserar på den vita fläcken. Det stör mig så enormt mycket. Blir så irreterad att jag reser mig upp för att stänga dörren för tredje gången. 

Jag är så arg. Varför måste jag fortfarande dela rum med min lillebror? 

Tycker att jag lever så jävla fattigt men sedan inser jag hur lyckligt lottad jag är. Att dela rum med min bror är det största problemet jag har varje kväll. Det är egentligen inte ens ett problem. Jag sover hur jävla bra som helst när jag väl har somnat. Jag har bara svårt för att somna och blir ibland väckt två gånger på en natt. 

Mitt problem är så minimalt. Andra har inte ens någon säng att sova på. Hur jävla sjukt är inte det? Jag måste helt enkelt bli tacksam för allt jag har istället för att bli förbannad varje natt. Det blir både bättre för mig och min familj. För vem fan orkar stå ut med att jag blir arg varje kväll för att jag vill sova två timmar innan min lillebror?