gick till min farmor, men jag hittade inte henne, där på kyrkogården

och när jag kom hem hade jag glömt det, att jag ens befann mig där

för jag lever trots allt vidare,

utan henne, som jag alltid har gjort

jag blev ledsen över att jag inte minns att jag har träffat henne

att hon har sett mig, hållt om mig, säkert med ett leende när jag var en nyfödd bebis 

och sen började det att regna. 

jag tänkte, till och med vädret vet om att jag är ledsen

så jag började att gråta, och läste på varje sten med okända namn 

men jag hittade aldrig farmor

fast jag hittade en sten utan namn på, det skulle vara ganska typiskt min släkt att ha en sådan

farmor var det du där? 

Klockan är två på natten. Såhär tok för sent, men kroppen säger ändå att det är tidigt.

Jag är berusad av dig.

Älskar ha din hand i min, nästan lika mycket som jag älskar att se på stjärnorna på himlen. Och inatt, tillsammans med dig, under himlen, älskar jag stjärnorna lite extra mycket. Snälla få mig att skratta gång på gång.

Njuter av studen. Andas lite djupare, är lite lyckligare och vill dela med mig och få din intimitet.

Så vi går hem till dig. Jag ligger i din säng. Och något säger mig, att du bara kommer att utnyttja mig.

Förlåt. Det kanske är mig det är fel på. Dina ord spelar ingen roll. För att jag kommer ändå tro att du ljuger. Jag letar ju bara efter fel. Ditt tålamod kommer att ta slut med mig. Jag lovar dig. Du säger att du aldrig kommer att lämna mig, så jag gör det ett mission att du ska göra det, eller så hinner jag lämna dig innan du hinner först.

Men sanningen är att jag rädd för att bli lämnad. Det gör för ont. Tär upp för många sår.

Så jag lämnar hellre dig innan det händer. För det gör ju mindre ont. Men jag gör det inte inatt, för inatt är du min.

Men imorgon eller övermorgonen är varma och personliga jag borta.

Färre meddelande kommer att skickas och innehållet mer kallt.

Vet inte varför. Men jag kommer tycka att det är jobbigt att höra av mig, samtidigt älskar jag när du gör det. Det känns som att jag betyder någonting. Så jag väntar. Jag väntar på att du ska skriva att du saknar mig. Eller bara på ett hej. Det behöver inte innehålla mer.

Fan vad jag är sönder. Jag liter inte på en jävel. Det spelar ingen roll hur fin han än är.

Därför vill jag att alla ska vara mina vänner. Det är lättare så. Det blandas in färre känslor, men jag är fortfarande lycklig och får en jämn dos av gud vet väl vad.

Slutar spela svår. Är lätttillgänglig och kommer att vara ärlig, rolig och du kommer att älska mig, för den jag är.

Någonting händer när jag får känslor för dig. Förlåt M. 

Eller vafan. Jag vill bara att känslorna för honom ska försvinna. Så jag slipper vara en jobbig jävel som kräver massa skit, träffar, solnedgångsdejter och tid. Något som han inte har. Jag vill inte förstöra hans karriär. Så jag tar avstånd.

Ja gör det. Ta avstånd. Men jag saknar honom så jävla mycket? Har tänkt på honom 7 dagar i rad. Vafan. Fuck off. Han ser inte ens ut som en människa jag skulle falla för. Han e blond, ful och tjock. Men jag älskar hans perosnlighet så jävla mycket. Så det är helt sjukt.