- Får jag bjuda er tjejer på något?

- Absolut.

- Vin, vatten, eller saft?

- Vi fnissar.

- Vin?

- Ja tack, svarar vi i kör.

Så vi drack det vin vi blev bjudna på i smyckesbutiken, fnissandes.

Kollade på smycken. Tänkte, om det inte bjudes på något, skulle jag aldrig in här.

Efter halva glaset blev jag sugen på att köpa något, minns inte vad. Men kollade på prislappen, tänkte att jag hade råd, men inte ville betala. Where's my unfound daddy?

Blev tipsy i fem, tio minuter. Sorgen försvann. Men ett glas var "tillräckligt", vägrade ge mig själv något mer tills klockan slog 20. Så jag gick runt på en tom mage, tills 21, straffade mig själv, vägrade att låta mig själv dricka bort sorg.

För det slutar aldrig bra. Tänkte på Jakob och en annan man som är alkolist.

Är så extremt trött just nu och jag känner mig ledsen.

Egentligen har jag varit ledsen hela dagen, men ingen har märkt det, för jag gömde det bakom kepsen min.

Beställt mat med så mycket socker i som möjligt, det är ångestdämpande.

Sedan blir jag för trött för att tänka.

Jag åkte till köpenhamn idag, för första gången på flera år sedan jag var nio år.

Det kan låta roligt i andras öron, men jag kände mig aldrig glad.

Fick inte skratta en enda gång,

och jag grät i smyg på köpenhamns tågstation

var tyst och gömde mig bakom min keps

försökte dämpa sorgen med musik

men det gick inte

men innan dess gick jag runt på shoppinggator

kände meningslöshet

och hörde svenskar vart jag än gick

det kändes som att jag var i sverige

men man betalade med danska kronor istället

Trots upplevelsen vill jag tillbaka dit

Fast själv, eller med en kompis

inte fler

vi var för många idag

så många så att jag ångrade allt

och jag började att sakna Anton och havet

och istället för att shoppa vill jag upptäcka

upptäcka staden

nya platser

nya människor

Deras byggnader var så extremt fina

och människorna också

jag är kär i danskarnas klädstil

och i butiken urban outfitters

det var den enda bra butiken där

dessutom vill jag äta nästa gång jag är där

för jag hann aldrig äta

vet inte varför jag är så snål

varför kunde jag inte köpa något dubbelt så dyrt, som hemma?

lördagen den 22 juli, näst sista dagen av frihet