- Skulle du kunna gifta dig med någon för pengarnas skull? frågade en person mig.

Jag tänkte någon sekund. Övervägde att svara ja, tänk vad man kan göra med pengarna.. men någonstans i mina ögon väger trots allt kärlek mer än pengar.

- Nej, svarade jag bestämt. 

- Jag skulle kunna göra det, svarade han med tomma ögon.

Det märktes att han hade tänkt tanken förr.

- Du har ju redan ett välbetalt jobb, kör bmw och är så mycket rikare än majoriteten av befolkningen. Och du vill gifta bort dig till någon ännu rikare?

- Ja, tänk vad jag kan göra med hennes pengar. Resa, göra och köpa vad jag vill. Sen kan jag ta ett hobbyjobb om jag skulle vilja det. Inte som nu. Jag vaknar för att jobba. När jag sedan kommer hem från jobbet är jag trött, så kollar på tv och äter middag. Ska jag ha det så i 30 år till, för att få 3 veckors semester på ett år. De resterande 11 månaderna är så tråkiga.

- Är det så jobbigt att jobba? frågar jag. Student och några år yngre.

- Ja, men sen får jag ju också helg.

- Fast det är bara två dagar, det är ingenting.

- Exakt, instämmer han.

Har tänkt på denna konversationen flera gånger. Dels på hur jävla viktigt det är att skaffa ett jobb som jag älskar. Så jag inte blir som honom och längtar bort till en framtid som inte ens existerar. Men samtidigt kan jag inte ta vilket jobb som helst. Måste hitta något välbetalt, som kan köpa mig en villa, någon resa en gång om året och vardagslyx. 

Fan vad svårt. Och sen börjar jag också på botten och måste arbeta upp mig till toppen, som inte ens existerar. För man kan alltid komma längre upp. Men nu är jag ju som sagt på botten. På torsdag är det arbetsintervju på burger king som gäller. Och att arbeta som fritidspedagod i två veckor till. Innan jag ens vet om det är det sedan skola igen, i kombination av helgjobb. För pengar, det är något som jag vill ha.