Frågar hur mina vänner mår. Men fan vad alla ljuger. Alla svarar "bra" och sen undviker jag frågan som studsar tillbaka. Vill inte ljuga om att jag mår bra, men framförallt inte erkänna, för att sedan få tröst, eller ännu värre, "det kommer att bli bättre."

människor har tidigare beskrivit mig som:

trevlig, positiv och glädjespridare

så just nu försöker jag vara:

trevlig, positiv och en glädjespridare 

men inners inne är det:

existensiell ifrågasättning, ångest samt överintag av socker och fett