En kroppsdel som inte sitter fast, men som gör ont när den saknas. Som är där från att jag vaknar, tills att jag sover. Ibland vaknar han någon timme efter mig, och då trycker jag på skärmen om och om igen, för att se om det är han som har vaknat och skrivit godmorgon till mig.

Under dagen hinner han berätta om så mycket. Men jag hinner inte minnas. Jag vet inte ens om jag tänker igenom 60% av det han säger. Det bara försvinner ur mitt huvud. Som att det han säger inte är värt att tänka igenom? Mitt huvud bara glömmer. Automatiskt.

Vi pratar, pratar och pratar. Ända in till midnatten. Då vi sover tillsammans. 

Och jag älskar det så mycket.

Livet ger mig så mycket kärlek och jag kan inte förstå men känna

Känns det rätt så är det lätt

Nu är det lätt, men vem sa att det var rätt?

Känner geniun kärlek gentemot honom, men fjärilarna och nervösiteten har alltid saknats.

Aldrig träffat någon lika intensiv som honom. Men intensivitet är tydligen inte det jag vill ha. Så vad spelar det någon för roll? Är så förvirrad.

En helt annan bok. Jag vet redan om det. 2018, jag är här för att få andas! Ge mig hela dig. 

Ge mig kärlek

Ge mig glädje

Ge mig sorg

Ge mig honom

Ge mig dig 

Jag är redo

men också så rädd

för dig