Det är slutet av januari. Livet bara passerar. Ibland undrar jag om jag har någon sorts kronisk depression. Det bara aldrig blir bättre under en lång period och idag är en sån dag där jag bara vill gråta. Så jag har gömt mig igen, ifrån hemmet. 

Är det liksom ens värt det? Ignonerar honom nu, för att kunna glömma honom. Har stängt av min mobil. Stängt av mitt hjärta. Jag orkar inte sakna honom. Så jag ignorar hans existens genom att undvika allt som gör att jag kan få prata med honom, trots att det är det enda som jag verkligen vill.

Fan. Detta går inte. Jag måste sätta igång mobilen igen.

Samtidigt har jag så mycket annat att göra. Så mycket annat viktigt. Lagt 10 000 kr på ett körpaket, och läser inte ens igenom min bok, vilket gör att jag inte klarar av körlektionerna lika bra, och måste köpa fler körlektioner. Hur jävla dumt är inte det? Vad gör jag egentligen för kärlekens skull? Kastar mina pengar för honom, helt omedvetet.

Istället för att ta hand om mitt hjärta, fyller han det nu med saknad och längtan. Inte visste jag att jag kunde sakna en människa såhär mycket så att jag bara gråter. Vetenskapen om att det inte går att träffas, får mig att vilja göra slut med honom. För det gör för ont, att sakna honom. Framtiden ser så jävla mörk ut. Kommer bara sakna honom ännu mer och jag vet att vi inte kan träffas. Så ska jag sjunka genom jorden, för att jag gör slut, istället för att acceptera att jag kommer att sakna honom i ett och ett halvt år till?

Hur kallt det än är i januari månad vill jag hit varje dag. Jag älskar att se på solnedgångar. Varje solnedgång i sig är så unik. Alltså solens positionen, ljuset, vädret, havets vågor, antal människor på stranden osv.

Idag var det unika att jag kunde stirra på solen, den var så klar rund, perfekta vassa kanter och så stor, omgiven av rosa himmel längst hela horisenten upptil himeln. 

Det är som att inget annat existerar i mitt huvud. Allt är prioterat till honom. Kanske heter det kärlekens kraft. Det jag vet är att han gör mig så otroligt glad. Gråter för att jag saknar hononm, gråter för att mina föräldrar inte stödjer, gråter för att jag älskar honom så mycket.

Ler sönder när jag hör hans röst eller ser hans ansikte. Saknar att sova med honom. Saknar att se honom, hålla hand med honom..