Snabbt klunkar jag i mig glaset med vatten som jag nyss hämtade. Jag har fortfrande ont i huvudet sedan helgens händelse. Jag har alltid trott att vissa händelser bara sker utomlands.

Det finns ingen godhjärtad människa som kommer ut ur en bil och säger till en att följa med in i den. Han accepterade inte ett nej. Förföljde mig flera hundra meter bort, medan hans kompis körde den svarta bilen bredvid. Fyfan vilken läskig människa egentligen, att han kommer där kl 04 med bilen, precis när klubben stänger, vars syfte är att locka in en tjej.

Hur många år har det nu inte gått? Av det här, av att må dåligt? Alltså, egentligen har jag inte ens någon rätt att få säga det, vaddå må dåligt? Mitt förflutna skulle kränka ner mig själv. "Hur vågar du säga att du mår dåligt NU?" 

Nej, jag ligger inte och gråter. Dessutom somnar jag hur lätt som helst numera. Men viktigaste av allt, så har jag nog haft den mest fantastiska sommaren i mitt liv. OCH ÄNDÅ, klagar jag. Förmodligen för att sommarens lyckligheter, nu bara har blivit till minnen. 

Jag är en person som lever i stunden trots allt. Självklart, jag är glad över det som har hänt, men varje ny sekund i mitt liv är i stunden viktigare. Det är ju då kroppen ger mig ångest, eller älskar livet. 

Jag tog honom till alla mina favoritplatser i sommar och försökte verkligen visa honom allt. Han var vid den platsen jag åkte till förra året åkte till varje kväll, för att dämpa min ångest. Men jag tog honom också till lite gladare platser, som stranden, där jag regelbundet redan hade åkt till varje dag efter skolan för att ta det lugnt. Jag hade redan hunnit bli riktigt brun, innan jag och han träffades igen. Och jag gjorde honom faktiskt till en riktigt jävla brunis, efter att vi hade varit ute varje dag, jag och han under sommarens varmaste dagar. 

fter sommarens slut, har han nu lämnat spår överallt. När jag går förbi ett ställe, har nästan alltid jag och han varit där tillsammans. Det var ju jag som tog dit honom för att visa honom min verklighet. 

Platserna känns idag lite mer tråkigare, mycket tomare. Det fina som fanns i platsen, ser jag inte längre. Känslan av saknad efter honom, den har tagit över.