Hur många år har det nu inte gått? Av det här, av att må dåligt? Alltså, egentligen har jag inte ens någon rätt att få säga det, vaddå må dåligt? Mitt förflutna skulle kränka ner mig själv. "Hur vågar du säga att du mår dåligt NU?" 

Nej, jag ligger inte och gråter. Dessutom somnar jag hur lätt som helst numera. Men viktigaste av allt, så har jag nog haft den mest fantastiska sommaren i mitt liv. OCH ÄNDÅ, klagar jag. Förmodligen för att sommarens lyckligheter, nu bara har blivit till minnen. 

Jag är en person som lever i stunden trots allt. Självklart, jag är glad över det som har hänt, men varje ny sekund i mitt liv är i stunden viktigare. Det är ju då kroppen ger mig ångest, eller älskar livet.