För första gången, sedan i julas, är jag äntligen säker på att farfar inte kommer att behöva åka in till sjukhuset. Han kommer att klara hela augusti månad galant. Tillsammans med minst 10 olika mediciner i hyllorna, värda flera tusen i försäljningspris, men ändå. Han kommer att fortsätta andas och leva.

Hälsade på honom idag. Har inte sett honom så pigg och glad som idag, på flera år. Svampen på tårna var kvar, och även annat, precis som vanligt. Men han var riktigt glad och pigg. Så det spelade helt plötsligt inte lika stor roll längre.

Min ena kusins hela familj hälsar på honom för första gången på flera år. Vad sjukt att familjen är det som gör honom lycklig. För han sken verkligen idag.

Hela huset var i liv igen. Två småbarns prat, skratt och skrik. Det lät som musik i öronen. Fast de rösterna kommer att försvinna imorgon. De ska hem till Kina. Det kommer att bli tyst i farfars hus igen, precis som det blev när jag och mina syskon blev äldre. Men våra röster varade i minst 10 år, men den tiden är borta. Vuxenröster tar över. Inget skratt eller ljuvligt skrik hörs längre.

Lördagen den 12 augusti

vill ta bussen för att se på solnedgången med Rebeka ikväll

Vad sjukt att någon vill läsa om mitt liv? Trots att det inte är många. Men det är inte noll i alla fall. En är ju redan?? Mycket? 

/// helt annat ///

Har haft en tuff vecka, så avslutade fredagens pass kl 20 med att cykla till havet. Tackade för veckan och njöt av stundens syn, ljud och lugn. Och nu är jag full av energi igen. Skriver också med Mikael och Rebeka just nu, som vanligt. De två ger mig verkligen energi hela tiden.

Så tack för den här veckans jobb. Nu ska jag njuta av helgen. Fan vad jag har förtjänat den!

Kan njuta av att göra de enkla sakerna i livet igen, som att gå på samma gator jag alltid har gått på, pga jag har varit frånvarande från de i någon vecka. Längtar till att få handla mat på Willys. Övningsköra dit och parkera bilen perfekt som vanligt, det ger mig en satisfied känsla. Eller att åka tåg in till en annan närliggande stad, för att handla billig frukt med mamma. Åh.

fredagen den 11 augusti

den sista fredagen av mitt sommarlov 2017

fan vad snabbt det har gått

känner just nu att jag vill ha sommarlov hela livet

Fan vad reality hit me. 2 jobb på en dag är inte enkelt, har 40 minuters fritid just nu och sedan ska jag sova direkt. Annars blir jag för trött imorgon. Men det är ju äntligen fredag när jag öppnar ögonen imorgon!!!! Älska livet fan.

Känner mig inte stressad. Behöver bara 2 timmars mer fritid. Sen skulle jag bli nöjd. Och ledighet under helgen. Så jävla välbehövd.

Min kusin tipsade mig om att inte jobba så mycke som jag gör. Det var bra att jag ville tjäna pengar, enligt henne. Men att mina bästa år i livet är just nu. Jag glömmer helt enkelt att leva. För sen kommer vuxen livet.

Förstår inte tipset. Skulle vilja jobba ännu mer timmarna om dygnet skulle tillåta. Är det mina gener eller min uppfostran som gör att jag bara hela tiden vill jobba?

Är så slut varje helg? Sover på riktigt 12 timmar varje lördag eller söndag, och när helgen väl snart är över och energin har kommit ikapp är det måndag inom några timmar. Wow, vilket liv.

Vad jag har hunnit med i helgen:

Fredag

Hade noll koll på att det skulle hända saker inne i stan, men Johanna skrev och en timme senare hängde vi. Kvällens höjdpunkt var verkligen fyverkerierna! Så fint och längre fram kunde man inte stå!! Extremt tacksam.

Lördag

Åt detta för första gången i hela mitt liv, minns inte vad det heter. Helt ärligt, så överhypat, fettig festivalmat som smakade skit när man väl blev mätt. Men det var väldigt gott när jag var skithungrig haha.

Så jag, Anna och fina Linda strosade runt där. De två stack hem tidigt, men jag blev bjuden till att hänga med ett annat gäng. Men var så trött och längtade hem till min bok!! Så jag stack hem tidigt och somnade 22! REKORD TIDIGT!! 

Helt sjukt. Helt enkelt överstimulerad av veckan.

Söndag

Fick mina 12 timmars sömn, vaknade 10. Gjorde ingenting hela dagen enligt mig själv. Handlade mat, slängde 2,5 fyllda ullaredspåsar med saker som stressade upp mig bara genom att se på det och nu är klockan snart 23.

Och snart är klockan måndag. Fan vad jag inte längtar. Men samtidigt är jag tacksam. Har två jobb och farfar ska få komma hem på tisdag. Doktorn sa att han är ovanligt stark. Operationen som inplanerades ställdes in.

Och jag tänkte, 

Har gener för ett långt liv. Måste ta hand om min kropp som kommer att bära mig till minst 90. För fan vilket helvete det kommer att bli om jag inte tar hand om mig själv under hela livets resa.

Hur grymt!! Mitt nuvarande jobb på ett fritids avslutas nästa vecka och jag har redan fått ett nytt jobb som börjar samma vecka! Perfekt timing!

Asså fan, vill bara betona viktigheten av att vara sig själv. Var mig själv under hela BKs mail konversation, mötet och nu, inte ens en vecka har jag fått jobbet!! Dessutom blir allt så mycket roligare. Jag ler mycket och är verkligen mig själv samtidgt som jag vet att jag definitivt kommer att utvecklas som person. På fritidset gömmer jag min personlighet. Och jag hatar det verkligen!!

Hur jag sökte jobbet till Bk:

Hade en konversation med Mikael, och han sa något som jag aldrig kommer att glömma. 

- Om jag jobbar 4 timmar extra varje dag, tänk då hur mycket mer jag tjänar på ett år. Det blir mycket pengar.

Gjorde en enkel kalkyl.

80 kr x 6 h arbete x 2 dagar på helgen x 52 veckor på året = + 49 920 kr!!

Jämfört med,

Inget arbete = + 0 kr

och har något i mig, som gör att jag aldrig ber om pengar från föräldrarna, dessutom tar mamma mitt studiebidrag

Ha svaret på varför

Varför ska jobba? Svaret var enkelt, för att resa hela sommaren efter stundenten!!

Kortsiktigare svar är att ha något att göra. Bli stimulerad på något nytt sätt i vardagen.

Minnen

Yngre verisionen av mig svor på att jag skulle jobba när jag hade åldern inne. Redan då längtade jag till ett jobb, och förra året ville jag verkligen jobba helg. Hade inget helgjobb eftersom jag på riktigt trodde att skolan skulle stå i vägen. Men det var absolut inte ett problem och en hel helgs vila behövdes verkligen inte!!

Tacksamhet

Var "entreprenör" i sommar och det fick mig att inse hur svårt det är att tjäna pengar. Och hur lätt livet är när man har en chef som inte är en själv. Dessutom slipper man huvudvärken om ekonomin, siffror ramlar in på bankkontot när man tar ett jobb. Hur befriande.

Dessutom tänkte jag vilken jävla möjlighet jag har fått bara av att födas och bo i Sverige. Vafan har jag att klaga på? Man måste börja karriären på något sätt.

Arbetsförmedlingen

Så den lördagen eller söndagen, surfade jag mig in på arbetsförmedlingens lediga jobb kategori, kl 00. Sökte två eller tre jobb och la verkligen ner tid på dem, ca 1,5h totalt.

Valde arbetsförmedlingen eftersom att jag samma vecka hade pratat med en kille. Han hade fått två jobb efter studenten efter att ha sökt via arbetsförmedlingen. Dessutom väldigt logiskt att söka där.

Och nu har jag jobb! Mitt i all sorg finns det glädje.

Ung och fri. Har energi och livet har på något sätt inte ens börjat än.

fredag den 4 augusti

i sorg, i glädje, i hopp

en period där jag läser psykologiska böcker

och tänker mycket

för att förstå vilken karriär jag vill ha i livet

samtidigt som jag letar efter min identitet 

Det var så länge sedan jag såg rosa himmel. Allt är bara så himla grått. Himlen är grå och regnet öser.

Någonstans tror jag att det är ödet. Det är lättare att ta hand om sorg när det regnar. Himlen gråter ju med mig. Cyklade till sjukhuset i ösregn och åska idag. 5 minuter tidigare hade jag fått jag diplom, beröm, pepp och kramar. Fast de spelade ingen roll, för jag tänkte bara på farfar.

När jag kom fram till sjukhuset letade jag efter en toalett, skämdes över att mitt hår blev rufsigt av vädret och kläderna alldeles blöta. Ville trots allt se allmänt okej ut. 

Så.. igår ringde och åkte jag ambulansen för första gången i mitt liv. Min farfar kunde inte andas och jag följde med.

Idag var jag och jobbade. Var så jävla låg hela dagen. Den första och enda människan jag har berättat händelsen till är en sex årig tjej som jag tar hand om på jobbet. Det var skönt att berätta lite ytligt, sa att jag åkte ambulans igår för att min farfar var sjuk. Hon reagerade inte alls. Men jag glömde bort hela händelsen, om igår, i någon timme, blev distraherad av jobbet. Men jag grät påväg och hem från jobbet. Kunde inte låta bli.

Nu är farfar på sjukhuset. Ska prata med mamma när hon kommer hem från jobbet. Hoppas att vi kan åka och hälsa på. Tar aldrig en dag förgivet med min farfar. Var gång jag träffar honom tror jag att det blir den sista, och då träffar jag honom ändå flera gånger i veckan. Och tiden går så jävla snabbt. Han sa bara för två dagar sedan att han förväntade sig att kunna gå bort när som helst, men det sa han också för ett halvår sedan.

Hanterar min sorg genom att skriva, tänka och gråta själv. Klarar inte ens av att berätta för någon. Hur nära vän det än är. Hur gör man ens det? Vill cykla till havet, sitta och läsa en bok på ett speciellt ställe med havsutsikt och bara andas. Men det kan jag inte göra nu.

- Skulle du kunna gifta dig med någon för pengarnas skull? frågade en person mig.

Jag tänkte någon sekund. Övervägde att svara ja, tänk vad man kan göra med pengarna.. men någonstans i mina ögon väger trots allt kärlek mer än pengar.

- Nej, svarade jag bestämt. 

- Jag skulle kunna göra det, svarade han med tomma ögon.

Det märktes att han hade tänkt tanken förr.

- Du har ju redan ett välbetalt jobb, kör bmw och är så mycket rikare än majoriteten av befolkningen. Och du vill gifta bort dig till någon ännu rikare?

- Ja, tänk vad jag kan göra med hennes pengar. Resa, göra och köpa vad jag vill. Sen kan jag ta ett hobbyjobb om jag skulle vilja det. Inte som nu. Jag vaknar för att jobba. När jag sedan kommer hem från jobbet är jag trött, så kollar på tv och äter middag. Ska jag ha det så i 30 år till, för att få 3 veckors semester på ett år. De resterande 11 månaderna är så tråkiga.

- Är det så jobbigt att jobba? frågar jag. Student och några år yngre.

- Ja, men sen får jag ju också helg.

- Fast det är bara två dagar, det är ingenting.

- Exakt, instämmer han.

Har tänkt på denna konversationen flera gånger. Dels på hur jävla viktigt det är att skaffa ett jobb som jag älskar. Så jag inte blir som honom och längtar bort till en framtid som inte ens existerar. Men samtidigt kan jag inte ta vilket jobb som helst. Måste hitta något välbetalt, som kan köpa mig en villa, någon resa en gång om året och vardagslyx. 

Fan vad svårt. Och sen börjar jag också på botten och måste arbeta upp mig till toppen, som inte ens existerar. För man kan alltid komma längre upp. Men nu är jag ju som sagt på botten. På torsdag är det arbetsintervju på burger king som gäller. Och att arbeta som fritidspedagod i två veckor till. Innan jag ens vet om det är det sedan skola igen, i kombination av helgjobb. För pengar, det är något som jag vill ha.