Senaste inläggen

Av Kärleksbarn - 13 oktober 2017 19:15

 

Vill att alla som faller för mig ska lämna mig. Sluta tjata och tänka med hjärnan. Ja, jag vet att jag är annorlunda. Det säger alla, inte bara du. Jag är inte som dem andra tjejerna. Jag är till skillnad från dem så jävla trygg i mitt egna sällskap och utseende. Det ytlig bryr mig inte ett skit om. Om jag får säga det själv, så tycker jag att jag är skitsnygg. Och det räcker med att jag är snygg i mina egna ögon. Jag behöver inte bekräftelse, åtminstonne inte från dig. Så kan du sluta fråga mig varför jag är osocial på snap. Helt ärligt försöker jag undvika dig. Men förutom det är jag faktiskt bara allmänt osocial. Jag försöker njuta av det riktiga som finns för stunden, som att se på när höstens gråa himmel blir ännu mörkare, eller om jag har tur, se på en regnbåge. 

ANNONS
Av Kärleksbarn - 12 oktober 2017 22:19


Har en fantasi om detta stället.

 


 En hel skog med höstens färger, kalla vindar, kanske duggregn och mörkgråa moln.


Är med min mamma, hon klagar, medan jag är djupt lycklig tillsammans med naturen. I vår röda bil finns två termosar med två olika sorters teer. Längtar till att få dricka det, få känna smaken, värmen och se på allt. Utanför bilen håller jag i ett stort paraply från ikea.


Har på mig min svarta regnjacka, stövlar och mobilen i handen eller fickan är redo för alla fina bilder.


Två timmars promenad. Njuta av att se allt. Det vill jag göra. Ta fina bilder. Tillsammans med min mamma. Det vill jag göra.

ANNONS
Av Kärleksbarn - 12 oktober 2017 19:19

Hej. Dessa dagarna har gjort så ont. Himlen faller ner så tidigt. Mörkret. Det är så svart. Månen syns, och det gör också stjärnorna. Men jag minns inte hösten såhär kallt. Blåsten många. Regnet ännu mer. 

 

 

Av Kärleksbarn - 8 oktober 2017 22:35

7 oktober 2017

pages: "dagbok oktober"

 

Men visst att jag blir ledsen och låg. Men jag ska ge mig själv en veckas tid att glömma. Till och med onsdag får jag va ledsen över honom. Sedan är det bara att glömma. Dränka mig själv i andra killar. Låta dem säga hur speciell jag är. Sedan lägga alla i the recycle bin efter ett tag. För att hitta nya, som kan ge mig bekräftelse. Som inte påminner mig om honom. 


Det är bara något jag gör. Letar efter bekräftelse från killar när jag är ledsen. Man kan se det i perioder. Går in på massa skitsidor när jag är nere. Klarar inte av mitt egna sällskap förmodar jag. Att faktiskt ha tid att tänka på honom är ännu värre. Det är så jävla jobbigt. 

Av Kärleksbarn - 29 september 2017 07:15

   


En känsla av otillräcklighet. 24 timmar om dygnet är för lite. Hur ska jag få mitt liv att gå ihop? 



Faller alltid i gropfällorna täckta med höstlöv överallt. Kortvariga njutningar och enkla val dimmar för min alldeles för långa väg. Som att den inte hade nog med hinder och utmaningar.


 


Vill åstadkomma med så mycket. Har jag för stor press på mig själv? Ibland vill jag bara gömma mig under några träd. Sedan tälta på något mysigt ställe och bara njuta av att se. För min syn är jag så tacksam över. Njuter verkligen av att se på jorden. Som att titta nogrannt på ett lövs färg och struktur. För att sedan se på något annat, och annat och annat. Det tar ju aldrig slut. Inte ens i höstens mörker.

Av Kärleksbarn - 28 september 2017 23:59

 



Det blir svart klockan 19.20 i slutet av september. Jag älskar mörket, men hatar det samtidigt så mycket.


Känner mig såhär tom igen? Försöker besvara livets frågor under studernas tänkande. Samtidigt ska jag få toppbetyg i skolan och jobba för en kollektivavtalslön på helgerna.



Av Kärleksbarn - 13 september 2017 22:41

     


Minnen. Något som har hänt, men som aldrig kommer att ske i dess samma form igen. Kan bara tänka tillbaka, sakna och längta.

 


Varje gång jag är i ett wow ögonblick tänker jag att jag borde njuta mer av det. Den studen jag har just då, kommer aldrig någonsin, någonsin att ske igen. Tänker att jag bör skratta mer och vara djupt tacksam.


Men kan inte hjälpa att sakna. Börjar sakna innan något har tagit slut. Är alldeles för medveten om att det jag har kommer att försvinna, vilken minut som helst. Så jag bygger upp en fasad. Då kan ingen kommer för nära och förbereder mig på att de kommer att lämna mig. Men i stunden, låtsats jag om en framtid och skapar falska förhoppningar.



Av Kärleksbarn - 11 september 2017 21:42

 


Längtar alltid till framtiden för att jag tror att det ska bli bättre när jag väl är där. Men framtiden är ju hela tiden här, mitt framför ögonen på mig. Men istället för imorgon, längtar jag år framåt. Ser mina mål, men känner att jag ändå inte skulle bli lycklig av det. Kanske borde jag drömma större? Eller drömma från hjärtat. Eller så kanske det inte finns något som gör mig lycklig?


   


Presentation

Kanske möts våra känslor någon gång
Ses de?

eller går de skilda vägar

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Kärleksbarnet med Blogkeen
Följ Kärleksbarnet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se