Hon han hen

De alla säger det samma

Att jag är så snäll 

SNÄLL?

Sa du precis snäll till mig

Som alla hundratusen före dig

Kan jag inte få vara något annat?

Jag vet att jag bryr mig om dig

Jag vill lyssna på dig

Ta in allt och bara lyssna

Låta dig prata av dig hos mig

Andas din sorg genom lugnorna

Få ont i hjärtat

och behöva ta toapaus imorgon och hädanefter 

för att andas 

För att jag vet att det är svårt 

Så jag vill lyssna på dig

men jag kommer aldrig berätta något om mig själv till dig 

Det är något med denna låten, som gör att jag kommer tillbaks varje gång mitt hjärta berörs av kärlek. 

 Äntligen får jag andas, säger min kropp. Jag vet inte vem jag är din, men jag vet att jag är din, fortsätter det, sedan, du är snart där, hos honom, som du saknar och till livet som du vill ha. Vänta bara.

Det känns som att han tar mitt hjärta och lägger det på plats. Sådär ska det sitta, älskling, jag älskar dej, säger han med en menande röst, varje morgon, kväll och dag. Jag kan aldrig förstå. Hur han kan älska mig, eller vad jag har gjort för att förtjäna hans kärlek. Jag älskar honom så mycket.

Ibland låter det som sirener, fly, säger mitt lilla hjärta som inte vill ha något mer sår medan min ängla vän samtidigt viskar, kärlek. Hon vill att jag ska känna mänsklighetens största dragningskraft och samtidigt sätta spår i min lilla kropp. Du kan inte bara få, mumlar hon. Man måste också offra.

Tick tack. Tick tack. Jag känner mig som en orkan.

Renoverar hela min värld. Under construction, säger mitt hjärta.

River ner en stad för att få plats med en annan. Innan såg jag alltid på när tågen susade förbi min hemstad under några få sekunder. Nu ser jag istället staden susa förbi när jag är påväg mot dig.

Är verkligen inte kär i Oliver. Men han är så perfekt. Precis så som man alltid har drömt om. Han är smart, sexig, trevlig, snäll, romantisk, kärleksfull och rik. Sedan den viktigaste detaljen, han är kär i bara mig. 

25 oktoboer 2017 kl. 21.34

Varför backar du

Vaddå, ska jag bli som en öppen bok? 

Men du är väl det?

En stängd

Jo, svarade jag

Är inte du också det?

Jag berättar allt 

snälla berätta allt för mig

allt fint

allt fult

Allt!

berätta samma minut som något roligt händer dig i livet

och när något tragiskt händer i ditt liv

Det som man inte borde säga

Det som man vill dela mig sig

bara säg säg säg

för jag vill veta allt om dig

till minsta detalj, varje kroppsdel

varje andetag

berätta säg säg säg

Okej

Vad kul,

skrev jag istället

 jag visste att du inte skulle säga något

till mig

Jag upptäckte hennes existens. När hon var död. Det var försent, men ändå behövde jag hennes texter för att kunna andas. Leva på ett annorlunda sätt. Gråta över att hennes texter, är så, levande, döende, så fina. 

Existerar hon ens då? Hon existerar ju inte? Hon är död. 

Men hennes saker existerar? Hennes böcker gör? Bilder gör? Hon gör? Hon gör inte?