Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara? 

Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror inte att jag kommer bli lycklig av dem, egentligen. För vad spelar en prestigefull utbildning, nybyggt hus eller bostadsrätt på det finaste området i staden för roll egentligen? 

Jag vill bara vara med människor som jag tycker om. Uppleva nya saker och resa. Sluta ha en bultande huvudvärk och oro över att jag valt fel spår i livet.