för några år sedan, i mellanstadiet.. jag kommer inte riktigt ihåg den exakta tiden för att jag har förträngt allt.

Livet var så jävla kasst. Om jag skulle känna så idag skulle jag fan vara död nu. 

asså fan. orkar inte ta upp det. ska plugga nu. ska försöka i alla fall. 

jag valde livet. 

jag lever. 

jag är stark. 

vi är starka. 

när mina gamla crush är runt mig blir jag fan till en sten. Har varit kär 2 gånger. 

Såg båda två idag. Vill helt ärligt bara glömma dem. 

Mitt umgänge är så jävla sorligt. Innan orkade jag verkligen inte bry mig - men vafan, detta är mitt liv. Jag lever ett något sånt otroligt tråkigt liv. Förstår ni hur tråkig min stad är? Ugh. 

Alla går på samma fester och lever i en liten och tragisk bubbla. Vill bara spy på dem. 

Ser fan samma människor hela tiden. Jag vill bara fly härifrån. Dra till Göteborg och aldrig komma tillbaka till dessa patetiska människorna igen som hatar på en om man är annorlunda. 

min helg var faktiskt helt ok. tänker inte definera den som bra, men det var ok. 

Drog till liseberg med 3 kompisar, eller ska jag säga klasskompisar? Vet inte vad deras titel är längre. Mitt liv är väldigt otydligt och tråkigt.

Åkte den nya ''mekkanika'' som alla göteborgare sa. Kön till den sög något så otroligt. Kortfattat så var det en kille bakom mig som gjorde kön väldigt stel. Attraktionen var väl helt ok, förväntade mig lite mer av den faktiskt. 

Vafan ska jag mer skriva om liseberg? Det hände faktiskt inget speciellt. Åkte helix för första gången 4/5 gånger om? 

Jävlar var överskattad helix är alltså. Är så jävla negativ. Men är trött - så jag skyller på det.