Just nu fyller två fantastiska människor år. 

Anson. Fan. Herregud. 18 år!! 

Och Emmy också, 18 fucking år!!!  

Och Frankies barndomskompis vars namn jag inte kommer ihåg, 21 år! 

Jag var så jävla kär i A för ett år sedan. Var nära på att köpa present och allt. Var så jävla hemligt kär och lycklig. Men sedan bråkade vi bara allt mer. Men herregud. Han är 18, jag fattar innnteeeee. Han kan festa lagligt!!! Åh.. saknar honom. Ska låta känslorna flöda förbi mig. Ska inte förtränga eller förtrycka imorgon.. utan bara minnas. 

4 oktober 2015, har nu blivit 4 oktober 2016 och tiden kommer att flyta förbi. Snart kanske det redan är 4 oktober 2017 och då kanske jag är kär i någon annan. 

Vet inte om jag vill det, men jag är bara så jävla lycklig när jag är kär. Så det kanske är värt alla känslor som medföljer ändå. Men om jag fortfarande är okysst och oskuld om ett år är det också okej. För jag är jag. Jag är bra! 

Oj. Vad positiv denna texten var. 

Jag är ganska glad. Den glädjen kan doc brytas ganska snabbt och det är jag medveten om. Men det är också okej. 

För jag är jag och jag är bra. 

Rekomenderar starkt framgångspoddens 2 timmars avsnitt med munken. Det är värt dem två timmarna. 

Själv måste jag lyssna på det avsnittet igen!! Så lärorikt.