Har en fantasi om detta stället.

 En hel skog med höstens färger, kalla vindar, kanske duggregn och mörkgråa moln.

Är med min mamma, hon klagar, medan jag är djupt lycklig tillsammans med naturen. I vår röda bil finns två termosar med två olika sorters teer. Längtar till att få dricka det, få känna smaken, värmen och se på allt. Utanför bilen håller jag i ett stort paraply från ikea.

Har på mig min svarta regnjacka, stövlar och mobilen i handen eller fickan är redo för alla fina bilder.

Två timmars promenad. Njuta av att se allt. Det vill jag göra. Ta fina bilder. Tillsammans med min mamma. Det vill jag göra.

Hej. Dessa dagarna har gjort så ont. Himlen faller ner så tidigt. Mörkret. Det är så svart. Månen syns, och det gör också stjärnorna. Men jag minns inte hösten såhär kallt. Blåsten många. Regnet ännu mer. 

7 oktober 2017

pages: "dagbok oktober"

Men visst att jag blir ledsen och låg. Men jag ska ge mig själv en veckas tid att glömma. Till och med onsdag får jag va ledsen över honom. Sedan är det bara att glömma. Dränka mig själv i andra killar. Låta dem säga hur speciell jag är. Sedan lägga alla i the recycle bin efter ett tag. För att hitta nya, som kan ge mig bekräftelse. Som inte påminner mig om honom. 

Det är bara något jag gör. Letar efter bekräftelse från killar när jag är ledsen. Man kan se det i perioder. Går in på massa skitsidor när jag är nere. Klarar inte av mitt egna sällskap förmodar jag. Att faktiskt ha tid att tänka på honom är ännu värre. Det är så jävla jobbigt.