Det känns som att jag börjar få ångest igen. Kan inte andas. Vill fly ut till mörkret och promenera så jag kan försvinna från mina tankar. Det är tankarna som får mig att må dåligt. Det är dem som säger att jag är dålig. Det är dem som säger att jag är otillräcklig. 

Har jag berättat hur vilse jag är i livet? :))) Jag är som den vita ankan på bilden. Jag är med de vanliga ankorna, trots att jag ser och är helt annorlunda jämfört med dem andra.

Imorgon ska jag åka till Lunds Universitet och skugga en ingenjörstudent. Egentligen vet jag inte alls om jag vill bli ingenjör. Men jag ska ändå dit. Jag vet inte ens vem jag är eller vad jag vill. Men jag försöker hitta svar på de frågorna.

Ibland är jag på ett kristet café och fikar. Ibland ber jag till Gud när jag inte kan somna, trots att jag inte tror på Gud. Och ibland åker jag till Lund bara för att se om jag tycker att ingenjörsprogrammet är intressant.

Det händer ibland att jag känner att någon betyder något för mig, men så betyder jag inget för den. Vad ska man göra då? 

Gräva ner sig själv?

Sjunka genom jorden? 

eller 

Bara acceptera det. 

Jag väljer allihop. Att bli utesluten ger mig sorgsna känslor. 

"Vad får dig att vilja vakna upp på morgonen?" sa han.

"När jag vet att något roligt ska hända. Jag haaatar(!) att göra något tråkigt." sa jag. 

"Ja, jag vill hellre jobba med något som är roligt." 

"Ja, mina föräldrar klarar ju sig även fast att de kom från ingenting." 

Så kära mig själv,

Snälla göra något kul.

Så du vill vakna varje morgon. 

Och göra något kul. 

För det som du tycker är tråkigt. 

Det drar ner dig. 

Tjena! Hur mår ni?? Bra, dåligt, helt okej? 

Det finns många stunder i livet då jag vill krama om mig själv. Så jag kan säga att det är okej att ha ångest i skolan. Säga att det är okej att må dåligt. Säga att det är okej att gråta. 

- Gå ut och ta lite frisk luft gumman. Jag följer med dig, så kan vi hålla armkrok och prata om vad du vill. 

Haha önskar ju att jag hade en sån vän som sa det där.