Åh <33 Hörni.. msp asså.. så många bra minnen!! Min gamla gubbe heter Im best!!! (ja tre !) 

Jävligt ego.. jag vet haha. Den är fan på level 18 asså?? VA? Ångrar att jag gav bort gubben när jag slutade spela.. för det första gjorde människan som fick gubben inget skit, och för det andra saknar jag min gubbe skapad år 2011. ÅÅHHH 

Kollade på mina egenskapade videor och fyfan vad kassa de var!!! Jag kommer ihåg att jag tyckte att de var hur grymma som helst och la lätt ner 6 timmar på en 3 minuters film! 

Haha bästa spelet asså <3 Har aldrig haft så kul på ett spel som där <3 Tror att jag spelade det när jag var 11-13. Sen tröttnade på spelet när man hela tiden blev utslängd från spelet för att man svor haha :( 

Suika, Vinnytjejen och någon fotbollstjej <3 Ni var de bästa <3 

Nu har fan ''suika'' börjat högskolan!! HUR SJUKT! Åh <333333 

Såg inte dig när du steg av bussen men jag är säker på att du såg mig. Tillslut satte mig på den svarta bänken för att vänta på min kompis som bor 30 meter ifrån dig. 

Det var då jag fick syn på din blåa jacka som skrek till mig. Vi är som främlingar nu men varje gång jag ser dig ute bultar mitt hjärta förvånadsvärt lite snabbare och hårdare. Detta vet du självklart inte om och du började cykla upp för den dära jävla backen som alla i hela staden hatar. 

Idag satt jag och pratade om dig tillsammans med min nya klasskompis Ida. Jag tyckte så synd om både henne och dig när hon berättade om en douche som hon är kär i. Kanske borde jag ha gett dig en chans för 1 år sedan. Du behandlade mig aldrig så som han gör. Jag såg på dina blickar att du så gärna ville men jag var blind och förnekade gång för gång. Ibland hände det att jag undrade hur det skulle kännas att skeda med dig eller tom ha sex. Dessa fantasier förblir fantasier. Nu i efterhand ångrar jag ingenting. Det var trots allt mitt egna val under alla tre år. Min kropp är bara dum nog som gör signaler varje gång jag ser dig med undvikande blickar. 

Igår var det min farsas födelsedag. Trots att vi bor i samma lilla lägenhet sa jag inte grattis och den enda som sjöng till honom var min morsa medan jag och min bror satt och lyssnade på. Inga presenter fick han heller, tidigare år hade han bara sagt tack, gått och lagt sig och sedan öppnat helt själv så det kändes helt enkelt onödigt att köpa något iår. 

Mammas och pappas gräl har börjat igen. Handlar alltid om samma saker, om mig och mina syskon. Idag var det om att han aldrig ville köpa ett hus baserat på ett lån och att han trodde att vi hellre ville ha några 100k var som arv. Sedan snackade han något om att bo med oss i en annan stad för att vi kommer att flytta en dag och få jobb där. Jag fick gråtatack och gick lungt till badrummet för att vara ifred, sedan låg jag i sängen några timmar därefter. 

När pappa äntligen hade lämnat lägenheten gick jag ut ur sängen och lagade frukost kl. 14 till mig själv. Sedan tvingade jag ut för att ta en promenad så min negativa energin skulle försvinna. 

Satt tillslut helt ensam på en bänk med ån som närsta granne. Jag tog av mig hörlurarna, andades djupa andetag, försökte njuta av stunden och började hest berätta för mig själv över hur tacksam jag är. Andra ordet in började jag gråta. 

Lever i min egna värld som betyder allt för mig. Vill bara må bra varje dag och gå ut skolan med toppbetyg tillsammans med mitt stipendium. 

Försöker leva något liv där bra betyg betyder framgång. Om det riktigt är framgång för mig vet jag inte. Jag följer egentligen bara strömmen.

Egentligen vill jag hjälpa människor, vet tyvärr inte riktigt hur. Kan inte ge välgörenhet för att jag inte är så pass rik än. Såg en artikel om att om du har mer än 20 000 kr så är du rikare än hälften av befolkningen. Detta gav mig så sjuk ångest. Efter en och en halv månads sommarjobbande hade jag helt själv redan tjänat ihop mer än den summan. Fan medan vissa under hela deras liv aldrig ens kommer i närheten till den summan där fokuset är på att skrapa ihop mat dag för dag. Jag mår dåligt när jag bara tänker på det. Förknippar pengar med framgång för mycket, får magont. 

Tjenare! Har officellt haft mitt första utvecklingsamtal med min nya mentor på gymnasiet. Det gick jättebra! Hon är trevlig och jag gick i armkrok hem tillsammans med mamma igen. <3 

Är faktiskt inte jättestressad över skolan längre. Planerat allt så jäkla bra så att jag inte ens behöver oroa mig! Pluggar 2 veckor innan prov.. och de tre sista pluggdagarna kan man redan allt inför provet! Så det är jättelugnt. Har trots allt spenderat flertals timmar på pluggandet. 

Mer kaos är att jag varken hittar min svenskabok eller mobil!!! VART FAN ÄR DEM LIKSOM???? Har letat överallt. Håller på att dö D: 

I realised I actually enjoy taking walks back home from school, especially in the dark. So instead of taking the most easy way home today which takes 5 minutes, I walked for 20 minutes. 

Today I took a quite odd way. From school, to downtown, to a hill along the river and on top of the hill I walked down again and then I walked on another hill, to go through a even more steep and slipperly one which also was total dark, to a construction place so i finally could reach my apartment. 

Wow, that was so complicated. 

I like to take risks. I'm quite afraid of people when I take walks like that. So it makes me walk even faster. Haha yay workout. 

After school I took a 44 minute walk around my neighboardhood and a little bit further than that. I listened to the very inspiring podcast ''Framgångspodden'' who literally has changed my life bit by bit through a year of listening to every single new episode. I've realised what qualities a good entrepreneur has to have, but most importantly, I've become a much more grateful and viser person. 

   
The episode I listened to today maked me cry a bit. I just looked at my hands for serveral minutes while walking and thanked my hands so much because I'm very grateful. I cherish my hands so much right now, they're awesome! 

I'm also thankful for me and my family's healthy, our very steady economy and for I'm living is such a good country, and ofcourse my little town which I just realised, isn't that bad as I used to think. 

This week's personal challenge is to write every blogpost in English! It's just so fun to look back at my posts.. especially those written in English because I can reflect back and see how my language has improved. 

So it's once again Sunday. This Sunday I've hung out with my family as usually. I feel like my energy has been taken away right now. Ugh.. I'm such a introvert. 

Have to study as usually right now, nothing new. I have a Swedish presentation on Tuesday.. gosh I'm not even done with it :(