Har inte pratat på H under en veckas tid och fyfan vad tom jag känner mig. Saknar honom varje dag.. Hur fan är det ens möjligt? Jag saknar något som ni nog skulle kalla för en främling. För han är faktiskt en främling. Jag känner inte honom egentligen. Jag har bara pratat med honom några få gånger. Men fyfan vad jag tycker om honom. Älskar att han är så jävla öppen och djup. Älskar att vi pratar om saker som ingen annan skulle ta upp. Jag älskar fan att jag kan stanna uppe sent in i kvällen för hans skull och att han kan göra detsamma.

Åhh
Fyfan vad jag blir catfishad.. Ingen jävla människa kan vara så bra??
Varför fortsätter jag ens.