- Tjenaa, läget? frågar jag.

Och där drar vår timlånga konversation igång som vanligt.

Pratar i telefon i timmar varje gång, ungefär varannan dag. Det är helt sjukt och det är så jäkla nice varje gång.

Pratar med samma människor varje gång. Ludvig eller Anton. Anton eller Ludvig.

Det är de två. 

Som jag kan prata med i timmar. Där konversationerna aldrig tar slut och där det alltid är jag som säger hejdå först.

Förlåt för att jag gör det. Men vill inte få skäll av föräldrarna. För det är redan nog med kaos och skrik här hemma.

Så jag drar på timlånga promenader, för att prata med de.

För hemma får jag skäll över att jag pratar med killar,

vi pratar för länge, för många "fuck" svordommar och ringer varandra för ofta

- Fokusera på skolan, sa min mamma.

- Ni kommer att bli kära, fortsätter hon.

Men nej det kommer inte att hända. Jag har 0,00 känslor för dem.

Jag som person är för kall för att falla för dem.

Hur fan ska jag falla över människor över telefon?

Tror du verkligen att jag vågar det?

Aldrig i hela mitt liv.

Det gör för ont.

Allt gör ont. Det gör ont att jag faller så hårt. Sedan kommer saknaden, svartsjukan, ständiga tankarna på just honom.

För att sedan lämnas, eller bli lämnad.

Så nej tack, eller snarare aldrig i hela mitt liv.

Jag klarar mig.

Jag vill bara prata med Anton eller Ludvig i flera timmar, som vänner.

Är inte det okej? 

Varför skulle jag inte klara av att bara vara vän med dem?

Exakt.

Det gör går.

Fuck off.

söndagen den 16 juli 2017

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill verkligen bara vara lycklig. Hur svårt ska det egentligen vara?    Det känns som att det är alldeles för svårt. Vet inte ens vad lycka egentligen innebär i ett samhälle som ställer krav. Såklart att jag också har drömmar, men jag tror in...

Det är måndag och jag har inte haft något schemalagt alls! Vilken härlig dag! Vaknade kl 07 hos Tommy och promenerade sedan hem vid 08 för att han skulle åka och fiska med Tran och jag ville plugga som vanligt. Gjorde hemmagjord musli som jag åt till...

Tänk att livet kunde förändras så mycket.. under bara ett halvår. Aldrig skulle jag tro att det bara skulle lösa sig såhär, men det har väl blivit lite av mitt mantra nufötiden, att det löser sig.    Sedan maj månad har jag tagit studenten. En da...

Hahha asså förlåt??? Men jag är så ledsen. Hjälp :)    Hatar, verkligen hatar min sista tid i skolan. Asså gumman. Jag har hängt med en person hela gymnasietiden, men vi kommer inte ens vara vänner när skolan nu tar slut. Då är det adios. Och ald...

Imorgon ska jag dricka så att jag försvinner. Hejdå. (???) Sen när började jag må såhär dåligt? Help. Nog dags att boka en tid hos kuratorn. Fast vet inte vad jag ska prata om där. Vet inte om jag orkar prata om mina problem ens. Nja. Nej.      ...