Dansar längst fram i ett hav av folk. Lyckades ta mig dit på något sätt. Livemusik i Malmö, i två hela timmar i sträck, fast det kändes som 5 minuter. Men inte känner jag mig lycklig, bara för att jag får vara med om detta. Första 30 minuterna ville jag verkligen bara tillbaka hem till min säng, gråta och tröstäta allt som innehåller socker. För att sedan läsa en bok, "lycka nu", med svullna nyss färdiggråtna ögon. Men jag dansade i två timmar istället. Dels var det mitt mål, jag visste att jag skulle må ännu sämre hemma i sängen. Men sen ville jag också ha kul. Och att dansa, ja det är kul.

Efter 1,5 timme kände jag mig glad. Jag lyckades med mitt mål. Och jag hade ju faktiskt kul, tillslut. 

Slutade med att jag tog sista direkttåget hem. Ville inte lämna Malmö. Allt jag såg var så fint och jag njöt av att få se. Men sen steg jag på tåget, och allt blev svart. Hejdå solen, vi ses tillfälliga lycka.

När jag nästan var hemma höjde jag huvudet och blicken följde med. Himlen hade stjärnor på sig. Och jag tänkte att livet kanske ändå inte är så dåligt.

söndagen den 13 augusti

sista söndagen av sommarlovet

njut förresten av imorgon,

och gör något bra av den